Läxor kan vara en väldigt bra del av undervisningen, om de används rätt. Läxhjälp borde också finnas tillgänglig för alla elever – och ta sikte främst på de elever som behöver hjälpen bäst.
Det har varit mycket läxor i skoldebatten på senare tid. Får barn för mycket läxor? Behövs läxhjälp? Och i så fall med skatteavdrag? Och offentligt finansierad i skolans regi? Läxor kan vara viktiga delar av en bra undervisning. De kan ge extra tid för fördjupning och problemlösning, visar behovet och nyttan av egen ansträngning för att nå kunskap, och kan skapa en bra koppling mellan skolan och hemmet.
Den viktigaste frågan måste dock vara: Får eleverna rätt läxor? Och hänger de ihop med undervisningen på lektionstid på ett bra sätt? (Se bl.a. SvD:s artiklar i ämnet om hur svenska skolans läxor ”döms ut”, och om hur genomgångar kan göras via film utanför lektionstid och lektionerna ägnas åt diskussioner och problematisering.) Som utbildningsminister Jan Björklund konstaterar: ”Om läxan är så komplicerad att eleven inte klarar av den, då har man gett fel uppgift”.
Allra viktigast är skolans undervisning – och läxorna – för de barn och ungdomar som har sämre förutsättningar med sig hemifrån och från sin omgivning i övrigt.
Skolan och utbildningen ska vara den stora utjämnaren av samhällsskillnader. Det är där den liberala rättvisedimensionen lyser starkast: Att ge alla så jämlika utgångspunkter och förutsättningar som möjligt.
Läxhjälp är ett sätt att få till stånd bättre nytta av läxorna – och framför allt jämlikare utbildning. Men då måste läxhjälpen ges på rätt, och på ett rättvist, sätt. Visst kan föräldrar gärna få köpa läxhjälp åt sina barn – men skatteavdrag för den läxhjälpen är knappast rätt sätt för en bättre fungerande skola och för att fler ska nå den kunskap de har rätt till.
Mycket bättre än skatteavdrag är förstås Stockholms stads och Lotta Edholms satsning på läxhjälp för alla barn i Stockholms skolor. Tillsammans med utbyggd sommarskola, inte minst för nyanlända, och även sommarsimskola, ger det goda förutsättningar att hjälpa fler.
Att läxhjälpen behöver ges rätt och rättvist är tydligt av de norska erfarenheterna, där det inte verkar vara de som mest behövde hjälpen som drog nytta av den. En del svenska skolor har redan gjort erfarenheter och dragit slutsatser för att bättre utforma stödet till sina elever. Jag utgår från att vi i Stockholm kommer att ha tydliga ramar men samtidigt stort utrymme för skolor, rektorer och lärare att utforma stödet på det sätt som passar deras elever bäst.
Anna Lundberg och Helena von Schantz bloggar.
Rasmus (liberal) 