Få reformer är så välmotiverade – och mottas så väl – som Jan Björklunds karriärvägar för Sveriges lärare. Att man ska kunna utvecklas och göra karriär utan att i praktiken lämna läraryrket är oerhört angeläget. Återinförande av lektorer har länge stått på den liberala utbildningspolitiska agendan. Nu är det äntligen på väg att genomföras.
Rent praktiskt införs två nya slags lärartjänster, förstelärare och lektor. Staten bidrar med medel så att kommunerna kan höja deras löner. Både titel och pengar är viktiga. (Jag bloggade om detta i höstas.)
Lektors- och förstelärartjänsterna kommer innebära en större koppling mellan akademi och skolväsende – ett högre kunskapsinnehåll och en forskningskoppling i skolan. Det kommer att möjliggöra mer arbete med utveckling av undervisningen. Och det höjer statusen för läraryrket.
Duktiga, ambitiösa unga människor kommer inte längre behöva tveka inför en framtid i läraryrket på grund av begränsade karriärmöjligheter. Den som vill göra karriär kommer inte, som det nu de facto är, vara hänvisad till att bli skolledare och administratör.
Inte konstigt att båda lärarfacken och de flesta andra jublar.
SVT, Regeringskansliet, Jan Björklunds nyhetsbrev. Anna Lundberg bloggar.
Rasmus (liberal) 
Mycket bra förslag även om behovet är mycket större än denna satsning. Det är inte bara lärare som behöver uppgradering. Rektorerna brukar ligga i lön några enstaka tusenlappar över bäst betalde lärare. Nu får vi en situation där rektorn inte har högst lön bland personalen på skolan. Det nedvärderande löneträsk skolledarna sitter i måste också åtgärdas.
Säkerligen finns anledning att också titta närmare även på skolledarnas situation. Pedagogiskt ledande lärare behöver dock uppgraderas och uppvärderas.