Finns svensk barnfattigdom?
Det enkla svaret är att allt är relativt. Ingen kan förneka att det tyvärr finns barn som måste tacka nej till skolresor som kostar pengar eller som inte kan gå på kalas för att de inte har råd med presenter. Det finns nog rentav några barn som inte alltid kan äta sig mätta hemma utan ser extra mycket fram mot skolmaten efter helger och lov.
Orsakerna till denna sociala och ekonomiska utsatthet är komplexa. Det handlar ibland om pengar. Men det kan också handla om föräldrar som inte riktigt klarar av sitt föräldraskap, av olika orsaker. Alkohol, droger och psykisk ohälsa kan vara sådana faktorer.
Uppenbart är att många har felanvänt och överanvänt begreppet barnfattigdom. Genom att blåsa upp siffror om hundratusentals barn som lever i barnfattigdom, om att det skulle vara vanligt att svenska barn inte får äta sig mätta, har olika organisationer och politiker undergrävt sin egen argumentation men också försvårat debatten. Den som ropar på vargen får ofta anledning att ångra sig, fortare än man trott. Med dagens Uppdrag Granskning är det nog en del som hör till den skaran.
Det kan verka enkelt att måla upp en dyster bild av ökande barnfattigdom, för att sedan snabbt peka ut den förda ekonomiska politiken som boven i dramat.
Visst kan man tala om barnfattigdom – men på ett balanserat sätt. De som har varit mer obalanserade bör kanske följa i BRIS fotspår och sluta använda begreppet. Det handlar inte om att räkna ut hur många barn som lever i familjer som har en inkomst som är på en viss nivå i förhållande till familjer med andra, högre inkomstnivåer. Det handlar om barn som är socialt och ekonomiskt utsatta.
Låt oss istället förklara vilka problem vi menar – att utsatta barn inte handlar om att inte ha den senaste mobiltelefonen, men inte heller om den djupa misär som finns i länder både långt, och inte så långt bort. Låt oss diskutera hur många barn som berörs, och vad vi kan göra åt det.
En sådan diskussion startar Folkpartiet i Stockholms stad nu på sitt bloggforum (Newsdesk, FP Stockholms stads blogg).
Det viktiga är inte rubriken vi sätter – eller exakt hur många de utsatta barnen är. Det viktigaste är att se de utsatta barn som finns, och försöka hjälpa dem.
SVT Uppdrag Granskning 1, 2, SvD, SvD ledarblogg, DN, Resumé.
Rasmus (liberal) 