Skattereformer har flera syften. Först och främst att göra skattebördan så lätt som möjligt medborgarna. Men också att göra skattesystemet mer legitimt, för att säkra dess långsiktiga hållbarhet.
Att en rimligare skattebörda och en ökad legitimitet hänger ihop är kanske inte så förvånande. Och att de senaste årens svenska skattereformer har haft den effekten verkar nu visa sig, i den förbättrade skattemoral som Skatteverket nu pekar på (DN Debatt i dag). Bland de politiska åtgärder som nämns finns mer än skattelättnader; ”införande av rot- och rutavdrag, slopad förmögenhetsskatt, avtal om informationsutbyte med före detta skatteparadis – senast med Schweiz genom avtal som trädde i kraft den 5 augusti – samt krav på certifierade kassaregister inom kontanthandeln”.
Turbulensen i de kris- och korruptionsdrabbade sydeuropeiska länderna kan säkerligen ha bidragit till att andelen som tycker illa om det svenska skattesystemet har minskat från 42 procent till 22 procent. Händelsevis sedan 2006, då Alliansen tog över regeringsansvaret. Men att skattekvoten sedan början av 2000-talet har sjunkit från ca 50 till ca 45 procent är förmodligen betydligt viktigare.
Skattereformerandet är förhoppningsvis långtifrån över. Folkpartiet har en rad förslag och Jan Björklund tog upp en del nytt och gammalt i sitt sommartal i Göteborg i helgen (kommenterat bl.a. i GP och UNT). Bolagsskatten – som inte drabbar individen direkt men väl indirekt genom internationell konkurrenskraft och möjligheten till företagande och jobb – bör sänkas. Och den skadliga värnskatten bör gå samma väg som förmögenhetsskatten. Det skulle göra mycket för legitimiteten att sluta ta ut en skatt som kostar mer än den ger och som fungerar som en straffskatt på arbete, utbildning och ansträngning. (Kapitalskatter beskattas ju som bekant med en jämn och för svenska förhållanden rätt låg skatt.)
Jesper Svensson och Mikael Andersson lyfter fram hur Alliansens skattereformer har gjort skillnad.
Rasmus (liberal) 